Vad påbudet säger
Indiens ministerium för elektronik och informationsteknik skickade den 8 oktober ett påbud till alla sociala medie-mellanhänder, från sin avdelning för cyberlagstiftning, med diarienummer 16(2)/2026-CyberLaws och undertecknat av biträdande statssekreteraren Ajit Kumar. Det gäller omedelbart. Ministeriet publicerade det inte; texten nådde allmänheten via MediaNama.
Påbudet ber plattformarna tillämpa “förstärkt aktsamhet” på falskt, vilseledande eller manipulerat innehåll som kan påverka den allmänna ordningen. Det pekar särskilt ut gamla fotografier och videor som framställs som aktuella händelser, syntetiskt genererat audiovisuellt material, imitation av myndigheter eller av enskilda, och material som kan uppvigla till våld.
Fyra operativa krav följer. Plattformarna ska hindra och sluta sprida olaglig information i de kategorier som redan finns i IT-reglerna; “ge företräde åt rapporter och anmälningar” från behöriga statliga organ när innehållet har betydelse för den allmänna ordningen; “identifiera och på lämpligt sätt märka eller kontextualisera manipulerat, syntetiskt genererat eller vilseledande innehåll”, särskilt när det skildrar en aktuell händelse; och driva informationsinsatser som uppmanar användare att kontrollera källa, datum och äkthet före delning. En ytterligare punkt begär skyndsamt samarbete med brottsbekämpande myndigheter. MediaNama noterar att numreringen hoppar över punkt (v), som saknas i den kopia som spreds.
Varför märkningskravet är bredare än reglerna
Indien reglerar redan AI-genererade medier. Den ändring av IT-reglerna som kungjordes den 10 februari och gäller från den 20 februari definierar “syntetiskt genererad information” som ljud, bild eller audiovisuellt material som framstår som verkligt, vilket lämnar text utanför.
Påbudets märkningspunkt saknar den begränsningen, nämner inte februariändringen och lägger till “manipulerat” och “vilseledande” i uppräkningen. MediaNamas poäng är att det därmed blir varje plattforms sak att avgöra vad som räknas som vilseledande, utan definition och utan angiven process.
Sammanhanget
Påbudet kom mitt under protester i Delhi och Bombay mot den särskilda intensiva översynen av röstlängderna, med en demonstration utlyst vid Jantar Mantar den 10 oktober som kräver att chefsvalkommissarien Gyanesh Kumar avgår. Deccan Herald rapporterade att det också följde på en deepfake-video med telugiska filmskådespelare som spreds brett under veckan.
Invändningen
Internet Freedom Foundation krävde den 9 oktober att påbudet dras tillbaka. Huvudargumentet gäller befogenhet: paragraf 79(2)(c) i IT-lagen villkorar ansvarsfriheten med en aktsamhet som fastställs i kungjorda regler, och “förstärkt aktsamhet” finns varken i lagen eller i reglerna. Påbudet anger ingen bestämmelse som ger ministeriet rätt att utfärda det, och godkändes av en icke namngiven “behörig myndighet”.
Organisationen säger också att texten stryker kvalifikationen “medvetet och avsiktligt” ur regel 3(1)(b)(v) och lägger till “socialt lugn”, som inte hör till grunderna för att begränsa yttrandefriheten i författningens artikel 19(2). Att be plattformar hindra sådant innehåll är, menar den, den proaktiva övervakning som reglerna bara tillåter i snäva kategorier, och varken “behöriga statliga organ” eller “företräde” är definierade.
Vad som begärs av vem
IFF vill att ministeriet publicerar påbudet i sin helhet, inklusive den saknade punkten, anger vilken bestämmelse det utfärdats under och antingen drar tillbaka det eller bekräftar att det inte skapar någon skyldighet utöver lagen och reglerna. Organisationen vill också veta vilka myndigheter som anmäler med stöd av det, och hur många anmälningar det rör sig om.
Av plattformarna begär den att varje statlig begäran som kommit in under påbudet redovisas, att åtgärder bara vidtas mot begäranden som uppfyller standarden i Shreya Singhal, att protestinnehåll inte filtreras eller nedrankas proaktivt med stöd av påbudet, och att användare underrättas när en åtgärd följer på en statlig anmälan.
Vad att följa
Om MeitY publicerar texten, och om någon plattform offentligt säger vad den gör med anledning av den. Inget av det har skett ännu, och ett påbud som inte publiceras går bara att mäta utifrån, genom sina verkningar.
