En domstol prövar bevisning som talar med en död mans röst
Appellationsdomstolen i Arizona har upphävt ett straff på 10,5 år för dråp, därför att domaren som dömde ut det hade sett en AI-genererad video där offret vände sig till rätten. Panelen lät fällande domen stå och återförvisade målet för ny straffmätning.
Det enhälliga, publicerade avgörandet i State mot Horcasitas meddelades den 30 september i Division One. Det är det första amerikanska appellationsavgörandet som direkt prövar om en syntetisk återskapelse av ett avlidet offer får användas vid straffmätning.
Gabriel Paul Horcasitas dömdes för dråp efter att 2021 ha skjutit ihjäl Christopher Pelkey i Chandler i ett bråk i trafiken. Vid straffmätningen visade Pelkeys syster Stacey Wales en video som kombinerade äkta filmklipp på hennes bror med en AI-rekonstruktion byggd på hans foto och röst, och som tycktes visa honom tala direkt till rättssalen, till familjen och till den tilltalade, och erbjuda sin förlåtelse.
Varför det inte räckte att upplysa om saken
Alla i rättssalen visste att videon var syntetisk. Appellationsdomstolen slog fast att det inte löste problemet.
Panelens resonemang kretsar kring vems uppfattningar videon faktiskt bar. Familjen, skrev den, “presenterade systerns föreställning om vad han skulle ha tänkt och sagt genom Pelkeys återskapade ansikte och röst, och utplånade avståndet mellan familjens förståelse av hans uppfattningar och Pelkeys faktiska uppfattningar”. Ett uttalande om offret blir, när det väl framförs i hans ansikte och röst, ett uttalande av honom, och han kan inte bekräfta det.
På den grunden fann domstolen att återskapelsen saknade den tillförlitlighet som krävs av underlag för att bestämma ett straff, och att användningen gjorde straffmätningen i grunden orättvis.
Tingsrättsdomarens egna ord finns i avgörandet. Domaren Todd Lang sade att han “älskade den där AI:n”, beskrev återskapelsen som äkta och talade om Pelkeys skenbara förlåtelse som något som kom från hans hjärta. Horcasitas fick 10,5 år, det presumtiva maximistraffet; åklagarna hade begärt nio.
Vad avgörandet avgör och inte avgör
Domen är snäv i en riktning och vid i en annan. Den rör inte fällandet, och den förbjuder inte målsägandeutsagor som beskriver vad ett offer skulle ha velat — familjer har alltid fått säga det med sina egna röster. Det den förbjuder är att lägga orden i offrets rekonstruerade mun.
Den skillnaden kommer att resa vidare. Straffmätningen är det skede i en brottmålsprocess som har de lösaste bevisreglerna: domare får beakta material som aldrig skulle nå en jury. Arizona har nu slagit fast att lösheten har ett golv, och att en syntetisk avbild hamnar under det.
Den praktiska effekten är omedelbar för varje domstol som har tillåtit sådana videor, och flera amerikanska jurisdiktioner har gjort det. Att göra en kräver ett fotografi, ett kort röstprov och vanlig konsumentprogramvara. Pelkey-videon fick stor spridning när den först visades, till stor del som en berättelse om en sörjande familjs påhittighet. Appellationsakten formulerar om den till en fråga om vad en domare egentligen tittade på.
Vad som händer nu
Horcasitas återvänder till Maricopa County Superior Court för ny straffmätning inför en domare som inte kommer att se videon. Den fällande domen står kvar, så den enda frågan är strafftiden.
Det större som är värt att följa är om andra delstaters appellationsdomstolar följer Arizona eller går en annan väg. En splittring skulle till slut föra frågan till federal domstol, och svaret skulle då gälla en praxis som i dag saknar regler helt.
