Siffran, och vad den omfattar
Investeringarna i amerikansk AI-infrastruktur kommer att uppgå till 10,3 biljoner dollar mellan 2025 och 2032, i snitt 3,63 procent av USA:s bruttonationalprodukt per år, enligt en uppsats publicerad av Brookings Institution och framlagd på institutets ekonomikonferens på fredagen.
Författaren är Stijn Van Nieuwerburgh vid Columbia University, och prognosen omfattar mer än servrar. Den räknar in datacenterbyggnader, kraftsystem, nätinfrastruktur samt specialiserade kretsar och annan utrustning — hela den fysiska apparaten, inte bara beräkningshårdvaran.
Jämförelsen är historisk. “Den projicerade utbyggnaden skulle bli större i förhållande till ekonomin än de stora amerikanska investeringsboomarna för kanaler, järnvägar, elektrifiering, motorvägar och telekommunikation”, skriver Van Nieuwerburgh. Det är ett påstående om andel av produktionen, inte om absoluta dollar, och det är det som gör siffran värd att bråka om: landet har byggt dyra saker förr, men inte många som tog så här stor del på en gång.
Var oron egentligen ligger
Prognosen är inte uppsatsens argument. Bekymret gäller hur pengarna skaffas fram.
Van Nieuwerburgh skriver att riskerna flyttar från transparent finansiering i stora bolags balansräkningar till ogenomskinlig finansiering utanför dem — samriskbolag, privat kredit, värdepapperisering, specialbolag, leasingåtaganden, lånegarantier och liknande konstruktioner. De arrangemangen vilar på AI-bolagens kassaflöden och på säkerhetsvärden som enligt honom är utsatta för “osäker AI-efterfrågan, snabb teknisk förändring, snabb tillgång till kraft och hårdvara samt fortsatt kreditvärdighet hos ett litet antal” datacenterhyresgäster.
Den sista satsen är den vassaste. En stor del av kapitalet är säkerställt mot hyresavtal tecknade av en kort lista hyresgäster. Om en av dem bromsar stannar exponeringen inte i en enda byggnad.
Det han avstår från att säga
Uppsatsen förutspår ingen krasch. “Det vore förhastat att dra slutsatsen att AI-infrastrukturen redan utgör en systemrisk jämförbar med tidigare kreditboomar”, skriver Van Nieuwerburgh. Hans poäng är smalare och svårare att avfärda: strukturer utanför balansräkningen spelar roll “eftersom de kan göra korrelerade exponeringar svåra att upptäcka före en nedgång”.
Rekommendationen följer av det. “Det viktigaste politiska bidraget i detta skede kan därför vara att förbättra mätning och transparens medan branschens kapitalstruktur fortfarande utvecklas.”
Att följa
Texten är ett konferensutkast i Brookings Papers on Economic Activity, vars höstupplaga satte tre AI-uppsatser på programmet den 25 september. Utkast diskuteras innan de färdigställs, och prognosen är just en prognos: den förutsätter en byggtakt som elförsörjning och kretstillgång kanske inte klarar.
Det prövbara är upplysningsfrågan. AI-finansiering utanför balansräkningen blir antingen lättare att se i bokslut och tillsynsdata under det kommande året, eller så blir den det inte — och Van Nieuwerburghs argument är att det andra utfallet kostar något senare.
