Den är uppe
Den första hårdvaran i Googles Project Suncatcher nådde omloppsbana den 1 oktober med en SpaceX-raket. Prototypen, stor som ett kylskåp och byggd tillsammans med satellitbildsbolaget Planet, bär fyra av Googles tensorprocessorer. NPR rapporterar att chippen ska köra en version av bolagets öppna modell Gemma för att besvara enkla frågor — i femton minuter åt gången, på grund av värmen.
Den begränsningen är nyheten. På jorden gör sig ett datacenter av med värme till luft eller vatten. I vakuum finns ingenstans att göra av den, så chippen arbetar, blir heta och stannar. Travis Beals, som leder projektet, sade till NPR att radiatorerna hör till farkostens tyngsta komponenter, vilket är ett direkt kostnadsproblem: tyngre last kostar mer att skjuta upp.
Vad uppdraget ska mäta
Satelliten ligger i en solsynkron bana där panelerna nästan aldrig hamnar i skugga, vilket tar bort behovet av tunga batterier. Planet tar farkosten i drift, därefter startar Google och testar TPU:erna. Uppdraget ska pågå i ett år och mäter överlevnad snarare än prestanda: om acceleratorer byggda för en klimatreglerad byggnad tål uppskjutningslaster, strålning och termisk växling.
Två satelliter till planeras nästa år för att testa laserlänkarna mellan farkoster, som varje verklig klunga skulle behöva. Googles skisserade slutmål är grupper av satelliter med dussintals TPU:er var, som talar med varandra och med marken via laser.
Kalkylen ingen har löst
Beals var ovanligt rättfram mot NPR om kostnaden. Han sade att han inte ser beräkning i rymden bli billigare än på marken de närmaste fem åren, och att det kommer att ta längre tid än så. Han sade också att han inte väntar sig att datacenter i omloppsbana ersätter markbundna på länge, och att vissa laster passar bättre på var sitt ställe.
Brandon Lucia, professor i elektro- och datateknik vid Carnegie Mellon, formulerade underhållsproblemet enkelt för NPR: när något går sönder i ett markbundet datacenter går en tekniker in, och i omloppsbana multipliceras kostnad och komplexitet för varje sådan uppgift med tio eller hundra. TechCrunch, som rapporterade om en Google-uppsats som ska publiceras i Joule, uppgav att modellen innebär omkring 1 800 Starship-uppskjutningar under det kommande decenniet för att pressa uppskjutningskostnaden mot 200 dollar per kilo till 2035, den punkt där Googles siffror når paritet med marken.
Vad man ska följa
Den första publicerade telemetrin: hur mycket effekt panelerna faktiskt ger, hur varma chippen blir och om femton minuter visar sig vara optimistiskt. Om laserlänksuppdraget 2027 håller sitt datum. Och om någon utanför Google och SpaceX modellerar uppskjutningstakten oberoende, eftersom ett paritetsdatum som vilar på 180 Starship-flygningar om året är ett påstående om raketer, inte om chip.
