Det första genombrottet
Den 15 september bad en utvecklare vid namn Carter Leffen kryptologen Frode Weierud att validera en lösning på MVUEH — meddelande nr 172, skickat den 10 juli 1941 till radiostationen hos SS-Totenkopfs kvartermästare och infört klockan 17.30, 82 bokstäver långt. Det hade stått emot varje försök sedan 2005.
Leffens instruktion till OpenAI:s GPT-6 Astra var i praktiken att gå och hitta ett. Modellen läste de oknäckta meddelanden som publicerats på Weieruds webbplats Crypto Cellar Research, bedömde att nr 172 var mest lovande och misstänkte att klartexten kunde hänga ihop med nr 173, SIPVX, som knäcktes 2017. Den prövade flera vägar, fastnade för det upprepade ortnamnet ROSENOW ROSENOW som krypteringsledtråd, skrev en Enigma-simulator och en Enigma-bombe i Python och C++, och körde sökningen tills nyckeln låg framme.
Nu syns varför meddelandet höll emot: hjulordningen var 253 i stället för 512 som dagens övriga nycklar, transkriptionen från det ursprungliga meddelandeformuläret innehöll fel, och maskinens vänstra hjul växlade vid bokstav 72 — en ovanlighet som försvårar en knäckning.
Vad validatorn sade
“GPT-6 Astra beter sig som en mycket professionell kryptoanalytiker och arkivforskare”, skrev Weierud. “Det den har åstadkommit på två dagar skulle ta en mänsklig forskare veckor eller till och med månader. Själv ägnade jag flera veckor åt att forska i de Bundesarchiv-akter som GPT-6 Astra hänvisar till.” Till TechCrunch sade han att lösningen lämnade honom i “vördnad”.
En lös tråd har han inte knutit ihop. Modellens loggar diskuterar arkiverade meddelanden i en privat samling som Weierud inte är värd för. Han vet inte om modellen nådde dem, och spekulerar i att någon annan forskare kan ha lagt ut dem, eller att den arbetat direkt mot det tyska riksarkivet. Det är värt att hålla fast vid: resultatet är verifierat, härkomsten för en del av modellens underlag är det inte.
Det andra genombrottet, med människa i slingan
Den 21 september, sex dagar senare, mejlade kryptoanalytikern Jack Willis Weierud om en andra lösning: FMNGI, meddelande nr 285 av den 31 juli 1941. Här användes Anthropics Claude Opus 5, och Weierud är tydlig med att det var en annan sorts övning. Willis gav Claude en kryptoanalytisk arbetsbänk skriven i Go och det historiska materialet, och angreppet vilade på stark mänsklig styrning i stället för att modellen valde mål själv.
Claude transkriberade det inskannade formuläret och noterade tvetydiga tecken i stället för att gissa dem, och använde ett redan knäckt meddelande mellan samma två stationer som kontroll. Ledtråden kom från SS-officeren Friedrich Hartjensteins signatur — XHARTJENSTEINX, fjorton bokstäver. Den avgörande nyckelsökningen kördes den 20 september och tog 13 minuter och 28 sekunder på en Apple M2.
Den återvunna klartexten bär två fel begångna 1941: KOLJNNE för KOLONNE, och ZURUEK där operatören skulle ha skrivit ZURUEQ, eftersom tysk procedur ersatte CK med Q.
Vad som återstår
Av närmare 1 000 Enigma- och Truppenschlüssel-meddelanden i den tyska arméns samling är sju Enigma-meddelanden fortfarande oknäckta, plus en gåta — nr 138, WEUWY — som måste dela klartext med ett annat meddelande från samma dag och som ändå stått emot allt.
De två resultaten är inte samma bedrift. En modell fick ett korpus och valde mål; den andra fick en arbetsbänk och pekades mot ett. Båda är värda att notera, och skillnaden är just det som brukar försvinna när rubriken blir “AI knäckte Enigma”.
