Vad som öppnades
Google öppnade SynthID Detector för allmänheten den 7 oktober, ett och ett halvt år efter att en tidig version gavs till journalister och forskare via väntelista. Verktyget ligger nu på synthid.com, tillgängligt i hela världen och bara på engelska.
Vem som helst kan ladda upp en bild, en video eller en ljudfil och få veta om den bär en SynthID-vattenstämpel — den omärkliga signal Google bäddat in i utdata från sina egna generativa modeller sedan 2023.
Siffrorna Google gav
Pushmeet Kohli, vice vd för vetenskap och strategiska initiativ på Google DeepMind, skrev att mer än 180 miljarder bilder och videor har vattenstämplats med SynthID sedan starten, tillsammans med mer än 240 000 år av ljud.
Google uppger också att den inbyggda kontrollen i Search, Gemini-appen och Chrome tillsammans hanterar över en miljon förfrågningar om dagen. Den siffran gäller de inbyggda funktionerna, inte det fristående verktyget, som saknar egen publicerad siffra.
TechCrunch räknar upp formaten: JPG, PNG, WEBP, AVIF, HEIC, TIFF, GIF och BMP för bild; MP4, MOV och WEBM för video; WAV, MP3, OGG, FLAC, AAC och M4A för ljud. Google stämplar material från modellerna Nano Banana, Veo och Lyria och från produkter som Gemini, Flow, ProducerAI och Vids.
Vad det inte gör
Gränsen är hela historien. SynthID Detector är ingen AI-detektor. Den letar efter ett företags stämpel och efter stämplarna hos de partner som anslutit sig — OpenAI, Nvidia och Kakao, med Apple beskrivet som på väg in. Allt som skapats av en modell utanför den kretsen kommer tillbaka ostämplat, vilket inte är samma sak som att komma tillbaka mänskligt.
Den luckan är inte teoretisk. Reuters rapporterade i juli att Metas egen AI-bilddetektor missade några av bolagets egna beskurna AI-bilder. En vattenstämpel överlever det format och den detektor den konstruerats för, och inte tillförlitligt mer.
Varför partnerlistan är den verkliga frågan
En ursprungssignal är värd vad dess täckning är värd. Ett företag som kontrollerar sin egen utdata säger läsaren nästan ingenting om en fil från någon annanstans; en signal som de flesta stora generatorer bär börjar betyda något när den saknas.
Tillgången här är Googles partnerlista, inte detektorns gränssnitt. OpenAI driver en egen kontrollsajt separat, och Microsoft och Meta har egna stämpelstandarder, så den som vill ha visshet om en godtycklig fil måste fortfarande veta vilket verktyg som ska tillfrågas.
Vad man ska följa
Tre saker. Om Apple faktiskt levererar stöd för SynthID, och i vad. Om verktyget får fler språk än engelska, med tanke på att Google lanserat det globalt. Och om någon publicerar andelen falska negativ för stämplar som beskurits, omkodats, skärmdumpats eller körts genom ett filter — den vanliga hantering varje bild utsätts för på väg genom internet.
