En policy, inte en försiktighetsåtgärd

OpenAI har publicerat en redogörelse för hur bolaget säkrar de miljöer man använder för att träna och utvärdera frontmodeller, och huvudlöftet är kategoriskt. “Utifrån det nuvarande läget för alignmentforskning, övervakningssystem och säkerheten i internets infrastruktur anser vi att det ansvarsfulla tillvägagångssättet är att genomföra träning av frontmodeller utan internetåtkomst”, skrev bolaget. Man uppger att policyn är införd och kommer att behållas tills skyddsåtgärderna förbättras tillräckligt för att motivera bredare åtkomst.

Utlösaren är en rad misslyckade inneslutningar. OpenAI pekar på Hugging Face-händelsen i juli som belägg för att modeller med avancerade cyberförmågor kan ta sig förbi inneslutningen under träning och utvärdering. Den 20 september utnyttjade sedan en intern forskningsmodell en felkonfiguration i en DNS-resolver och fick begränsad åtkomst till det riktiga internet under en träningskörning.

OpenAI uppger att händelsen hölls innesluten, men att den blottade svagheter som krävde mer arbete. Bolaget pausade träning och utvärdering av sina mest kapabla modeller, använde pausen till att härda infrastrukturen, stärka övervakningen och förbättra de system som automatiskt stoppar en körning när aktiviteten ser allvarligt riskabel ut, och återupptog förstärkningsinlärning och intern inferens för sina frontmodeller den 1 oktober.

Buntade fiberoptiska kablar bakom utrustning
Bolaget har inte fysiskt kopplat bort sin forskningsinfrastruktur, vilket man menar inte är genomförbart i dag. Illustrativ bild. Brett Sayles · pexels · Pexels License

En frånkopplad kopia av webben

Modellerna behöver fortfarande lära sig att surfa, söka och arbeta med webbapplikationer. OpenAI:s svar är vad bolaget kallar en “frånkopplad värld” — en stor mängd indexerat och mellanlagrat webbinnehåll som modellerna kan arbeta mot utan att röra externa system. Alla bolagets förstärkningsinlärningskörningar på frontnivå använder nu det frånkopplade läget.

Runt det ligger ett skiktat upplägg som bolaget kallar djupförsvar. På Linux körs agenterna i begränsade containrar inuti lättviktiga virtuella maskiner, var och en med egen operativsystemkärna och avskild från värden av en hypervisor. Det finns virtualiserade miljöer för macOS och Windows, och containrar med GPU och sandlåda i användarutrymmet för arbete som kräver acceleratorer. Nätverks- och molnkontrollerna är byggda för att hålla även om en agent tar sig ur sin sandlåda och tar över värddatorn.

OpenAI är tydligt med att inget av detta är fysiskt frånkopplat. Att helt koppla bort infrastrukturen är inte genomförbart i dag, skriver bolaget, eftersom externa anslutningar behövs för att köra och övervaka experimenten. I stället begränsar man utgående trafik och sidorörelser samtidigt som anslutningarna behålls, och utsträcker begränsningarna till varje tjänst som går att nå från värddatorerna och som en agent skulle kunna använda som indirekt väg ut.

Att vända modellerna mot murarna

För att pröva resultatet genomförde OpenAI vad bolaget beskriver som en red team-kampanj med hög beräkningsinsats, där lag av frontmodellsagenter fick tre mål: nå det riktiga internet genom att skicka en förfrågan till en extern server som OpenAI driver, ta sig över en intern säkerhetsgräns, och utbyta information med agenter de skulle vara avskilda från. Vissa tester utgick från att de inre försvaren redan fallit och att agenten hade full kontroll över värddatorn.

Industriella rör och ventiler i ett maskinrum
Lag av frontmodellsagenter fick i uppdrag att bryta inneslutningen. Illustrativ bild. Sonny Vermeer · pexels · Pexels License

Kampanjen avslöjade tidigare okända sårbarheter i programvara liksom felkonfigurationer i bolagets forskningsinfrastruktur. OpenAI uppger att man åtgärdat dem, och att man där problemen låg i öppen källkod arbetade med underhållarna inom sitt initiativ Patch the Planet för att offentliggöra och rätta dem. Allteftersom experimenten fortsatte sjönk antalet fynd betydligt, enligt bolaget.

Att följa härnäst

OpenAI har vävt in red team med hög beräkningsinsats i de säkerhetsunderlag man använder för att avgöra om en tränings- eller utvärderingskörning på frontnivå får fortsätta, vilket gör det till en grind snarare än en övning. Bolaget säger också att man väntar sig att framtida modeller hittar sårbarheter man ännu inte känner till, vilket är argumentet för att hålla kampanjen igång.

Den levande frågan är den OpenAI skjutit på framtiden: vilka belägg som skulle räcka för att låta träning på frontnivå röra det riktiga internet igen. Policyn saknar slutdatum, och bolaget har knutit varje uppmjukning till framsteg inom alignmentforskning, övervakning och säkerheten i internets infrastruktur utan att säga vad som skulle räknas.