Två resultat mot en pensionerad nyckellängd

Google DeepMind publicerade på fredagen två kryptoanalysresultat som labbet säger togs fram av AI-agenter under mänsklig uppsikt, båda mot 1024-bitars RSA — en nyckellängd som lämnat modern praxis och som forskare håller kvar som en ofarlig övningsbana. Labbet skrev att systemen “kan knäckas med en lägre beräkningsbudget än man tidigare trott var möjligt”.

Beskedet kom från Pushmeet Kohli, chefsforskare på Google Cloud och vice vd på DeepMind, som skrev att resultaten leddes av Dj Dvijotham och Abhradeep Thakurta i samarbete med Nadia Heninger vid UC San Diego och Inria samt Emmanuel Thomé vid Inria. Två tekniska rapporter publicerades samtidigt.

DeepMinds egen inramning handlar om hastighet, inte om något genombrott i att knäcka kryptering. Framsteg av det här slaget har historiskt tagit år eller årtionden, skriver labbet, vilket lät försvarare utgå från att svårighetsmarginalerna under RSA rörde sig långsamt. Företagets påstående är att ett agentsystem pressade ihop det arbetet till veckor.

Utfyllnaden hjälper inte längre när angriparen styr halva blocket

Det första resultatet rör digitala signaturer — mekanismen som låter en dator kontrollera att en programuppdatering eller ett dokument verkligen kommer från den uppgivna källan. Före signering fyller många standarder ut meddelandet till ett block av fast storlek. Kryptografer visste att utfyllnad gör förfalskning svårare; vad de saknade var ett mått på hur mycket skydd den ger när en angripare kan mata in valda indata i en signeringsenhet.

Enligt DeepMind är det avgörande hur stor del av det signerade blocket angriparen styr. När den andelen når ungefär hälften eller mer ger utfyllnaden inget skydd alls, säger företaget, och att förfalska en signatur blir lika utsatt för matematiska genvägar som att signera helt utan utfyllnad.

En rad serverrack i en gång i ett datacenter
Angreppet kördes i en avskärmad simulering, inte mot system i drift. Illustrerande arkivbild. Brett Sayles · pexels · Pexels License

Teamet prövade påståendet i en avskärmad simulering, inte mot system i drift. På en redan löst 1024-bitars referensnyckel från en tidigare akademisk studie säger DeepMind att agenterna byggde en implementation som återskapade resultatet med 3,5 gånger mindre processortid, och med mindre än en tusendel av den beräkningskraft som krävs för att knäcka själva nyckeln. När angriparen styr en mindre del av blocket — till exempel ett kort 32-bytes sammandrag — är förfalskning svårare, men labbet säger att det hittat en ny algoritm som förbättrar den tidigare bästa metoden med ungefär 1 600 gånger för 1024-bitars nycklar. Siffran är en teoretisk uppskattning, inte en uppmätt körning.

En billigare andra nyckel, och en billigare tredje

Det andra resultatet handlar om att faktorisera många tal av samma storlek, vilket spelar roll för RSA eftersom nycklar ges ut i standardiserade bitlängder. Den som angriper många nycklar samtidigt kan i princip fördela en stor inledande beräkning över alla. DeepMind säger att agenterna hittade en algoritm med bättre asymptotisk komplexitet än kända satsvisa metoder, vilket skär ned snittkostnaden för varje ytterligare 1024-bitars nyckel med ungefär 30 gånger.

Båda talen är labbets egna, och ingen av rapporterna har granskats av kollegor. Samarbetet omfattar däremot två av dem som kört fältets rekordfaktoriseringar: Heninger och Thomé ingick i teamet som faktoriserade RSA-240 och RSA-250.

Nätverkskablar inkopplade i en patchpanel
Moderna protokoll använder nycklar på 2048 bitar eller mer, enligt DeepMind. Illustrerande arkivbild. Brett Sayles · pexels · Pexels License

Vad det inte betyder

Ingenting av detta rör krypteringen i vanligt bruk. DeepMind säger att resultaten bara gäller föråldrad 1024-bitars RSA och att moderna protokoll, som nästan undantagslöst använder nycklar på 2048 bitar eller mer, förblir säkra. Labbets uppgivna skäl att publicera är att säkerhetsbranschen ska kunna använda insikterna för att mäta kryptografisk styrka och hålla standarderna före hotet.

Det större argumentet är att beräkningssvårighet inte längre kan behandlas som ett fast antagande som vittrar enligt ett förutsägbart schema. Om ett agentsystem kan sondera ett svårighetsantagande på veckor krymper avståndet mellan ett teoretiskt och ett praktiskt framsteg — för försvarare lika mycket som för angripare.

Vad som är värt att följa är om oberoende kryptoanalytiker kan återskapa de två algoritmerna, och särskilt om uppskattningen på 1 600 gånger håller när den möter en implementation. Båda rapporterna är offentliga, så det arbetet kan börja omgående.